Fick en kommentar från Marianne där hon frågade varför jag började träna.
Jag började träna för att jag var missnöjd med hur jag såg ut förra sommaren. Tyvärr så har det varit jobbigare psykiskt.

Visst var vikten en stor faktor när jag valde att börja träna förra året. Jag hade på 5 år gått upp runt 30 kg varav 15 kg när jag slutade röka september 2007. Det var en ganska stor chock... man blir så lätt blind. Eller rättare sagt så ser man det men man väljer att ignorera det. Jag gjorde det fram till jag såg bilder på mig själv förra sommaren.

Det tog inte många dagar innan jag la om kosten och sprang ner till friskis och svettis och skaffade jympa kort. Det kan vara kul tänkte jag... hur många gånger var jag där? typ 5 gånger kanske. Det gick inte så bra som jag hade hoppats på. Jag hade ingen att gå dit med och motivationen fanns inte.

Runt jul hade jag iaf tappat 10 kg. Vilket var super bra. Jag var så nöjd och stolt och tänkte att det här kommer ju att gå som en dans. Men man ska inte ta ut glädjen för fort märkte jag. Resan har sedan dess varit krokig med många motgångar. Vikten har gått som en berg och dalbana, upp och ner. Stress i skolan, tappad motivation och brist på peppande ord från vissa håll gjorde allt mycket svårare.

Jag tappade inte ett enda kg mellan januari och april och kände mig j*ligt misslyckad.
Sen kom vändningen... Jag bytte till gymkort och ställde mig själv mot väggen. Ville jag verkligen se ut så här? Vill jag vara den tjocka kompisen? Jag vill höra från min älskade att han tycker att jag är sexig... jag ska inte behöva fråga.

GÖR NÅGOT ÅT DET TJOCKIS!!!! 

Någonstan där träffade jag någon som var i ungefär samma situation som mig. Någon som ville ändra sitt liv och sina vanor. Denne någon är Malin. Att se henne kämpa på gymmet får mig att kämpa mer hela tiden. Hon har verkligen förändrats sen vi började träna ihop och det är så kul att se. Jag ser även på mig själv att jag börjar bli mindre i kroppen.

I dagsläge så har jag (sedan sommaren 2008) gått ner nästan 3 klädstorlekar, 31 cm har försvunnit från midjan och fått en fastare rumpa. Jag har gått från 87 kg till 70 kg.

Jag har mycket kvar tills jag är helt nöjd... men jag är blir inte längre illamående när jag ser mig själv i speglen. Före och efter bilder kommer så småningom...

Om en stund ska jag åka ner till stan och träffa min kompis Sanna. Hon ska bjuda mig på middag som tack för all hjälp och att jag alltid finns vid hennes sida vad som än händer.
Det är väl det man gör för vänner... man finns där, uppmuntrar och hjälper till i svåra stunder.

Ha en trevlig fredag!