Blandade känslor....

Det är nog det bästa sättet att beskriva helgen. Besvikelse, ledsamhet, ensamhet och för att sen övergå till frustration.


Jag vet inte riktigt hur jag känner. Det är säkert dumheter men jag känner inte att jag får den respons jag behöver eller vill ha för det jag gör ibland. Jag ställer upp så mycket men inget ges tillbaka. 
För dom som känner mig vet att jag har problem att berätta när något är fel.... För jag vill inte såra någon men sen också få höra att det är mitt eget fel att jag mår dåligt... oavsett om någon annan orsakat det. Det är aldrig någon annans fel utan alltid mitt fel. Det är jag själv som sårar mina egna känslor.

Visst, säkert... in my **!


I fredags efter jobbet var jag  på stan och shoppade med Emilia och kände sen att jag ville komma ut bland folk på kvällen och umgås lite men ingen ville vara med. Vissa kände sig sjuka, andra valde att inte svara och vissa skulle vara hemma. När jag kom hem så frågade jag Patrik vad han ville göra men fick bara svaret "jag vet inte". Jag blev ganska trött och arg på honom. Han säger ju själv att vi inte umgås så mycket och när jag sen kommer med förslag så får jag bara "vet inte". Nehe... skit i det då!

Efter tredje gången så gav jag upp, tog en dusch och kröp upp i soffan men en filt och kollade på let´s dance. Inte många minuter senare åkte han till Adde och spelade xbox. Jag vet inte när han kom hem men jag gick och la mig vid elva tiden.


På lördag morgon hade besvikelsen gått över till frustration.... Jag var inte på det bästa humöret. Jag var bara trött på allt. Ingen ville som jag ville. Orkade inte vara hemma med Patrik så iväg och handlade med mamma och mormor för att sen plocka undan hemma, laga mat och förbereda inför kvällen. Halv sju kom Patriks syster Helena och hennes man Johan. Det blev en trevlig kväll med lite vin och ost och kex.


På söndagen kände jag mig lite bättre... men fortfarande fanns en konstig känsla inom mig.

Vi skulle över till Helena och Johan på födelsedagsfika och bestämde oss för att gå dit. Det tog en timme. Två timmars promenad totalt. Kändes riktig bra. Kroppen var ganska mör på kvällen och jag var riktigt trött vid halv tio tiden... men att somna var svårare. Jag somnade inte förrän efter midnatt.

Klockan ringde kl 5 i morse men låg kvar i tjugo minuter. Kände inte för att gå upp.. ville bara vända på mig och somna om men det gick inte.


Ny vecka, nya utmaningar och nya problem.

Kram på er

Kommentarer
Postat av: Tina

Bästa vännen!

Du ska vara så nöjd med dig själv och vad du har åstadkommit på så kort tid!! Du kämpar verkligen och det ska du vara VÄLDIGT stolt över! Killar är inte dom bästa personerna att vända sig till när man vill höra att man varit duktig tyvärr!

Fortsätt i den takt du kommit in i så ska du se att allting blir såå mycket bättre!

Du kan ringa mig när du vill!!

Pussa!

2009-01-19 @ 12:11:33
URL: http://misstina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback